Svensk ordbok 2009, webbversion

förlyf´ta sig verb förlyfte förlyft, pres. förlyfter för·lyft·er●skada sig genom att lyfta för tungt med.han har ont i ryggen efter att ha förlyft sig○äv. bildligtå­ta sig en allt­för svår upp­gift kommunen förlyfte sig på det dyra kultur­husetförlyfta sig (på ngt)sedan 1675Subst.:vbid1-162942förlyftande, vbid2-162942förlyftning