Svensk ordbok 2009, webbversion
verb förlyfte förlyft, pres. förlyfter
för·lyft·er●skada sig genom att lyfta för tungt
med.han har ont i ryggen efter att ha förlyft sig○äv. bildligtåta sig en alltför svår uppgift
kommunen förlyfte sig på det dyra kulturhusetförlyfta sig (på ngt)sedan 1675Subst.:vbid1-162942förlyftande,
vbid2-162942förlyftning